Jag ar varldens fegis. Tror inte det finns nagon fegare varelse i hela varlden. Inte utanfor den heller, for den delen.

Min vardefamilj, eller vad jag nu ska kalla familjen jag bor hos, har akt till Canada over helgen eftersom Tom antligen fick tva dagar ledigt. Dom halsar pa hans farmor dar. Och sa ar det tydligen nan slags lager for smabarnsfamiljer dar i narheten. Stannade har "hemma" ensam, eftersom jag kande att jag inte skulle fa sa roligt dar. Dessutom sa aker jag troligen till Toronto nasta helg sa jag far se Canada anda.

I vilket fall som hellst sa hade dom akt innan jag vaknade pa lordagsmorgonen. Tog en liten springtur direkt pa morgonen (for att kunna ata chokladpudding med hyfsat bra samvete) och njot av ensamheten och tystnaden har i huset. Gjorde nagra kort och duschade riktigt, riktigt lange. Satt vid datorn en stund innan jag akte till Siljander.

Har jag forresten berattat att jag kor bil har?! I borjan kandes det automatvaxlade bilen som en leksaksbil. Det var for simpelt! Vantade mig att bilen skulle gora ett ritkigt kanguruhopp och stanna i varje korsning nar jag bara tryckte ner bromsen. Men icke!
Ar faktiskt riktigt imponerad av mig sjalv. Kor lite overallt, olika shoppingcenter som Carisa markt ut pa kartan. Det har gatt riktigt bra och jag kor exakt lagom fort for att komma undan boterna (fran poliserna som star gomda bakom buskar, tunnlar och liknande och mater hastigheten. Pa motorvagar ocksa). Visst, jag har akt fel tusen ganger men det fixar sig alltid. Jag och min kare skrynkliga, karta. Vi ar ett wonderfult team.
Nat som jag har sa svart for i trafiken ar dessa mittenfiler som man ska anvanda nar man ska svanga av  fran huvudled till mindre vag. Mittenfilen ar helstrackad pa bada sidorna och anvands av trafik fran bada hallen. Hmm, krangligt att forklara, far ta en bild nangang. Men det kanns iallafall som om man kor pa motkommande trafikens fil. Dom kallas tydligen for sjalvmordsfiler och det ar valdigt vanligt med olyckor dar. Inget jag vill ha pa min meritlista dock.

Iallafall, nar jag kom till SIljander var det KAOS dar.Det var namligen fotbollsmatch. Och familjemedlemmarna haller pa olika lag. Och det hors pa flera kilometers avstand. I kallaren spelar dom hejaramsor och liknande for ett lag, pa full volym. Och pa overvaningen gor dom samma sak, men for ett annat lag. Jag tycker amerikanst fotboll verkar trakigt och alla spelarna ser sa fula ut med deras skydd. Sa jag nojde mig med att titta i inredningstidningar och liknande tills matchen antligen var over. Varenda viekura lordag ar det tydligen samma sak! Inte nog med att matchen tar flera timmar. Resten av helgen snackas det en heeeel del om matchen som var, vad som gjordes bra och vad som skulle ha kunnat goras battre. Ooolalalaaa.

Efter matchen akte jag, Kaija och Briana till Kohls och letade efter skor till mig. Pappa, svimma inte men jag har inte kopt ett enda par skor an! Hittade inga som var bra. Och tjejerna jag umgas med gar runt i joggingskor. Dom tycker det ar supesnyggt. Jag.. Passar inte i sanna :P Dom tycker alla ballerinaskor ar saaaaa fula. Och klacksor skrattar dom at sa tararna rinner. Hej, hopp. Dom sag ett par graa lackpumps i en tidning och verkligen gapskrattade at dom. Jag har exakt sadana hemma. Attans att jag lamnade dom hemma.
Jattetrevliga och roliga tjejer men vi har olika smaker nar det galler skor, klader och vaskor. Jag har en  san dar gra-svart- vit- silver-randig stor handvaska, manga av er har sett den.  Jag tycker den ar grymt snygg, annars hade jag ju aldrig kopt den. Men dom tycker jag gar runt och slapar pa en sopsack. Dom tycker den ar heeelt graslig. Sjalv gar dom runt med rosa vaskor med Hello Kitty pa. Och jag tycker dom ar heeeelt grasliga.
Smaken ar ju som baken, delad.

Efter at vi mat pa ett jattemysigt stalle. Och jattegod sallad. Later nyttigt med sallad, men inbilla er inte de. Haha. Drankt med dressing. Men gott var det iallafall! (Kommer att rulla hem, jag vet)
Hela kvallen var vi pa nan slags haps (iltakyla). Traffade folk som jag inte traffat forut, spelade pingis och hade vaaarldens huvudvark. Men det var ganska trevligt.

Redan pa vag hem fick jag panik eftersom tva polisbilar akte bakom mig precis hela vagen. Shoooot, tycktte det var jattejobbigt. Har hort att dom brukar skrammas med folk. Det ar  nog sant som folk sager att det finns alldeles for manga poliser pa ett sant har litet stalle. Dom har for lite att gora.
Och nar jag val kom hem mottes jag av tystnaden jag njutit av sa mycket innan. Men skillnaden var att det var morkt nu. Kolsvart. Och jag var helt saker pa att nan foljde efter mig eller satt och tittade pa mig genom nat fonster. Det kandes som om jag inte var ensam. Hoppade till vid minsta lilla ljud. Ringde Tom nar jag trodde nan var i kallaren. (det var redan morgon for stackaren, som gatt till busshallplatsen laaangt bort helt i onodan). Jag blev ganska lugn tills jag horde att nan var pa nedervaningen igen. Var helt saker pa det. Lat som dorrar oppnades och stangdes. Jag bad om att min sista stund inte var kommen ;)
Tankte satta mig framfor datorn en stund for att lugna ner mig. Inne i datarummet lag nan!!! Pa golvet. Tror jag skrek ratt ut och kande att jag  var helt svimfardig innan jag markte att det var Kylers gigantiska nalle. Jag vet, ar hopplos. Ringde Tom igen, som kommit hem vid det laget. Han tyckte jag skulle ha nan lugn CD pa ganska hog volym sa jag inte horde massa ljud.
Allt var okej sa lange jag pratade med honom, for han var tryggheten sjalv, men nar vi efter manga om och men lagt pa sa var det kort igen. Det lat som om nagon gick i trappen och jag lag och lag dar i min sang, livradd. Kunde inte rora mig. Inbillade mig att jag inte hor nar nan bryter sig ini huset nu nar CD:n var pa. Tankte pa att jag kanske aaaldrig far se Tom, mamma, pappa eller nan av mina syskon eller kompisar igen. Jag hade san hemlangtan!! Tank att ligga hemma i sin trygga sang med Minttu i samma rum och hela huset full av folk. Folk man kanner alltsa, inte massa mordare, valdtacksman, pyromaner m fl
Det blev inte sa mycket sova for mig forra natten som ni saker forstar. Tror jag sov tva timmar, efter att det blivit ljust. Pa morgonen insag jag att jag ar en obotlig tont. En fjant. En fegis.
Men vada, jag har sovit ensam tva natter i hela mitt liv och det har varit hemma. Jag ar inte van. Och jag hoppas jag aldrig kommer att behova vanja mig.

Ar det inte tur att jag ar sa sjalvstandig och modig? Skyhoga telefonrakningar blev det ocksa. Har redan bett Minttu halla koll pa min post sa slipper mamma eller pappa svimma ;)

Motet var iallafall klockan 11.00 idag och jag kande mig jattepigg dar. Inte. Kaija fragade om jag varit radd under natten. Det var jag ju givetvis inte, tyckte det var ganska skont att sova ensam. Joo, tjena.

Men nu ska jag krypa ner under tacket och forsoka sova. Och lata Tom sova ocksa. Det ar tidigt, jag vet. Men jag ar trott och tror jag haller pa att bli sjuk. Fryser som en gnu och mina fingrar ar iskalla. Dom brukar alltid vara varma. Min vardefamilj har inte kommit hem an och nere danar Mikko Salakaari. Men sjalva vetskapen om att dom kommer hem nangang ikvall ar tillrackligt. Hoppas jag.

Shoot. Blev ett langt inlagg igen. Taas vaihteeks.