Japps. Från 29:nde augusti till 24:e november. Nu är det bokat och klart. Ingen återvändo här inte :)

Känns himla skoj att åka! Komma iväg och göra annat, ha skoj,  träffa massor av folk, lära mig bättre engelska och allt dedär.

.. Är alldeles för mycket.

Det var på tal om att mamma och vi systrar skulle åka till Ullared och shoppa strax före jul.
Pappa tyckte att han, Janne och brorsorna skulle dit istället. "mucket pilligare, mucket roligare".


Vid matbordet.
"Tämä on hotkinsmetoden, mä hotkin ruokaa." Hans min var så nöjd när han slukade i sig brödet med ett x lager smör på.

Kommer aldrig att glömma den dagen när vi testade kläder i Heidis lägenhet. Pappa drog på sig en grön träningsöverall, med tröjan instoppad i byxorna givetvis. Eller ska vi säga att byxorna dolde tröjan? Det var inte nådigt så högt dom satt, nästan i öronen. Ja, man kunde dra ica-kortet, en låång sträcka. Hur det s¨åg ut frams ka vi inte ens gå in på. Sexigt, sexigt.
Minttu hittade ett par svarta jeans som pappa tyckte var för tigtha.
M: "Vadå, det är ju stretch!!" (hon ville så förtvivlat gärna ha dom)
Pappa: "Pikemmin rätch" (Och så den där nöjda minen, såklart.)

(Ni får ursäkta när jag skriver finska, blir inte alls lika roligt när man översätter)

Ibland är han nästan rolig. Skulle kunna rabbla upp tusen andra tillfällen då han flummat till sig men får bli nån annan dag.

---

Idag har jag haft en trevlig dag. Var ledig idag, vilket var väldans skönt då jag jobbat mycket på sistonde. Åkte till Borlänge. Julls. Kupolen.
Under min gymnasietid var Kupolen Köpcenter mitt andra hem. Allvarligt talat, ibland hade jag varit där varenda dag (mån-fre), ibland flera gånger om dagen. Vi Hagabarn hade stenhård koll på allt som fanns där. Det var konstigt att gå där idag utan att ha koll på att tex MQ fått in grymt fina kläder, att HM fått mer skor osv. Sjukt, sjukt. Fika på Waynes blev det såklart. Tom joinade, vilket iallafall jag, och förhoppningsvis Julls också, tyckte var skoj.

Gaah. Har fått flytta fram min och Julls utomlandsresa. Jag åker nämligen till USA för tre månader. Biljetterna är inte beställda ännu, men i slutet av augusti ska jag förhoppningsvis komma iväg. Michigan. Aupair. Mamman i familjen verkar vara supertrevlig och lätt att ha och göra med. Två barn, snart tre. Och massa, massa annat. Ska verkligen bli superskoj. Förutom att jag kommer att hamna i Afrikas djupaste djungel, då jag måste flyga själv, byta flyg osv. Dessutom har jag en väldigt stark känsla av att jag kommer att sakna en viss människa extremt mycket.

Nej, nu är det sovdags så det skriker om det. Ska nämligen upp och jobba imorn. Nattinatti gott folk!

Nån som vet var man hittar biljetter till (och hellst ifrån) USA? Och vad brukar dom kosta, på ett ungefär?


Vore himla bra om nån också visste vad man måste tänka på om man tänkt åka dit för 3 månader? Har hört en massa konstigheter om att dom tittar upp ens inkomster, addresser till dom man ska vara hos och massa annat. Skulle säkert kunna googla om dedär men är så otroligt bekväm av mig. (Blev smittad under min gymnasietid av min mentor)

Åh, vad skönt att var ensam hemma. Det händer så förbannat sällan att man inte inte kan göra annat än njuta av det. Det ekar nästan när jag trycker på tangenterna. Underbart. Vilken sekund som hellst kommer dörren dock att kastas upp och tystnaden tar slut.
Jag är 20 år, har sovit ensam i ett hus, vårt hus, en endaste natt. Rätt så tragiskt.
Jag och Tom har haft motsatta problem nu i ett par veckor. Han har varit hemma ensam, utan att ha alltför mycket att göra och saknat ljud och oljud. Jag har inte varit ensam mer än två timmar (nu), jobbat och haft massor att göra och saknat tystnad.
Har alltid varit avundsjuk på folk som får vara hemma ensamma, länge och bara tänka på sig själv. Okej, innerst inne är jag också en sällskapsjuk människa som inte skulle klara sig utan varken mamma, pappa eller syskon i många dagar.

Min helg var förresten perfekt. Jag var ledig. Vi hade släktbesök (utav min hårdaste farbror med fru, haha), vilket jag tyckte var himla trevligt.. Och det bästa av allt var ändå att Tom var i Mockfjärd hela helgen. Vädret var också hyfsat bra (men vem viekura bryr sig om vädret när Tom är här?).

Nu i veckan ska jag jobba sex dagar av sju möjliga (höhö, är ett mattegeni), inklusive helgen. Skulle egentligen ha varit ledig både onsdag och torsdag men min favorito sjukskrev sig, ovanligt nog. Så jag får ta hennes onsdag. Egentligen gör det absolut ingenting, jag får mer pengar och slipper jobba med henne. Men jag och Jullsbulls hade tänkt att att leka så jag var mäkta besviken på att jag inte kunde säga bestämt ifrån när chefen "frågade".
Och på torsdag ska jag vara barnvakt hemma. Mor & far åker wroomwroom till Finland över helgen. På Knasbellas konfirmation.

Idag har jag varit på kreativt humör efter jobbet. Har tagit fram symaskinen och gjort om lite kläder. Ganska så lyckat blev det. Så fick jag bara lov att teckna av en bild. Med ett lite mindre lyckat resultat. Har även börjat rensa bland mina tidningar. Har köpt och premunerat på en hel massa tidningar den sista tiden och vill liksom inte slänga nånting.
Hade hunnit rensa i skåpet i tre kvart ungefär (yes, 45 minuter, höhö) när det än en gång knackade på dörren (för fjärde gången). Jag beslöt mig för att inte ens gå ner och titta vem det var eftersom det ändå inte kunde vara nån som ville mig nåtning. Alltid bara massa småbarn som frågar efter mina småsyskon. Började fundera på varför man aldrig går själv och bara knackar på hos nån kompis nuförtiden? Är man så man vuxen så man måste jämt ringa och bestämma? Händer aldrig att jag går och knackar på hos till exempel Henna utan att ha pratat i telefon med henne först. Konstigt. Undrar när man slutade med det liksom?
Och när slutade man kalla Nadja för Nannu och Mikael för Laalo? ;D (alla andra har slutat med det, förutom mi padre.)

Dags för en uppdatering kanske? Har så fullt upp om dagarna så jag har varken tid eller energi för onödigt bloggande. Förutom ibland. Typ nu.

Som sagt så har jag haft lite ont om tid. Först var det Finland. Sen jobb, jobb, jobb och jobb. Jobbade hela helgen  och idag. Imorn är jag dock ledig och det ska firas. Nog för att jag trivs på jobbet, det gör jag, men ibland blir man less. Samma sak hela tiden.Ibland tycker jag att dementa människor är skoj, men ibland tröttnar man på att berätta för den 95-åriga tanten att hennes mamma faktiskt dött för 50 år sedan och tyvärr inte har möjlighet till att komma och hälsar på, eller att dom faktiskt inte sitter i en buss utan går fram och tillbaka i en korridor, eller att  dockan i köket inte är så förtjust i blåbärssoppa. Och nånting som jag lessnar på ofta är att gorma på flomål. Det låter så otroligt fult. Särskilt när jag försöker. Jag kan inte flomål (vill egentligen itne kunna heller men det är "språket" dom flesta gamla förstår sig på, på mitt jobb), det kommer liksom inte naturligt. Söcker. Och uppfinn bättre hörapparater. Snälla.

I lördags var jag på Esses och Jan-Banans bröllop. Himla fint var det. Esse var en väldigt  vacker brud måste jag säga. Och Janne var också eeh. vacker. Näe. Stilig kanske? Inte särskilt eräjorma ialalfall. Haha. Väldigt trevligt var det också. Jag tycker om att gå på bröllop. Var ju inte alls länge sen Jenita och Jims bröllop. Jag kanske redan skrivit om det? Minns inte. Shit the same, får skriva igen. Även det bröllopet var otroligt fint, Jenita var så jättefin.. Min kk har gift sig. Hon är inte min kk längre heller, höhöööö.

Vad mer? Känns som om det hänt massor men kommer inte på nåtning nu.
Joo! Förra veckan blev jag faster. För fjärde gången visserligen men det är ändå skoj. En liten Rebecka Olivia.  Hittils har jag inte sett underverket förutom på bild och hon verkar vara otroligt söt. Som små bebisar brukar vara. Fast sötare.
Tsst. En tröttare barnvakt har Johannes och Ronja troligen aldrig haft då jag fick rycka ut mitt på natten direkt efter en veckas Finlands-resa och kvällsjobb (dvs väldigt lite sömn).

Har hunnit med en hel del andra slags roligheter också men har inte tid till att gå in på detaljer. Kan ju säga att jag trivs, mår bra och har skoj.


Nu ska det bastas. Finnevarning, jag vet.

Bara en sak till.. Knasbella och Toosa. Kom hem! Ingen promenadkompis hade jag nyss. I och för sig ringde jag varken Henna eller Veera. Och det var försent för att ringa storasyster. Och Ville är nog också hemma fortfarande. Så jag gick  med Lina först och sen ensam.  Men ändå. Kom hem.