Jag är verkligen inget stort fan av skitfjobb. Jag rent utav hatar det. Verkligen avskyr. UUUUSCH!
Jag hade ju, som jag redan skrev, min nattvecka förra veckan. Den slutade 06.30 på måndag.  Somnade vid 10.00 på  morgonen och sov till 17.00 igår. Gissa hur  mycket jag sov inatt? Inte en endaste minut! Klockan fyra gav jag upp och gick och satte mig vid datorn. Ska ju ändå jobba snart. Till 15.00. Imorn jobbar jag kväll däremot.. På torsdag morgon. osv osv. Ingen som hellst rytm i mitt liv inte.
Och mat på regelbunda tider, sova minst 7 timmar varje natt... VAd är sånt för lyx!?
Jag är som ett mensmonster dygnet runt, månaden ut. Gnällspik nr 1. Och detta är inte kul!!!

Ni som går i skolan. Var nöjda med det. Vet ni vilken lyx det är? Ungefär samma tider every day. Bitterkärringen här ångrar att hon inte fattade det då.. På den där gamla goa gymnasietiden.

Regelbundet liv, nåt jag ska satsa på. Stenhårt.
Jaja, nu ska det käkas havregrynsgröt med mjölk och lingonsylt. Smakar inte så illa som det låter. Billigt, bra, mättande, nyttigt.. Helt perfekt med andra ord.
Och sen tiitteräna till jobbet.

En till sak ni ska vara nöjda med, ni som går i skolan. Tänk att få ha på sig sina egna kläder hela dagen!? Och gula strumpor om man så önskar?
Istället har jag på mig den fulaste av dom fula (petri och Tom kan intyga) arbetskläderna. En sunkig beige t-shirt med passform för en golvmopp (dom går inte att få ren i tvätten längre). Tvång på svarta strumpor och ett par svarta byxor. Håret må vare uppsatt!! ch det fulaste av allt. En halvkeps på huvudet. En helt mjölig sådan.. Och så foppatofflor och ett förkläde. Yeah.. Jag  käönner mig otroligt sexig. Och modemedveten. Och snygg. Vacker också.


Blaablaablaa

En kille från lagret höll mig sällskap under min nattvakt förra natten.
Vi snackade om dittan och dattan och kom av någon anledning in på Flavorus, en viss butik på ankomst.
De första han säger:
" Det finns en kille där som är schysst men ställer sånna *piip* krav på oss. Han är värst på hela Gardemoen. Klår till och med eran chef.. Ibland hatar jag att vara dit för man vet aldrig vad han ska begära. Och han är där nästan jämt!"
" Jaha, minns du vad han heter?"
" Nej, de är nåt kort namn.. Han är typ blond och.. äsch, jag vet inte. Blå ögon kanske. Ganska snygg."
" Han kanske heter Tom?"
"Jaaa, så heter han!"
" Jaha, hahahaha... Min pojkvän."
Stackars killen, ni skulle ha sett hans min.
" Alltså han är grymt schysst, typ schysstast av dom som jobbar där.. Jag har bara svårt för sånna som ställer krav på oss.. Eller liksom... Han ställer väl kanske inte så jättemycket krav..Lite mer än dom flesta bara.. öööh.. Alltså.. Han är typ den enda därifrån som snackar med oss.. Så han är ju trevlig och så.. Men liksom.. De är en skitbra kille"


Jag hade så kul.

Förresten 1.
Har Jenita fått några barn än?! Och vad händer i övriga världen? (Jag gör några tappra försök till att hänga med i skvallret)

Förresten 2.
Tror ni jag fick fint väder och picknick? In your drems. Det spöregnade i morse när jag gick h em från jobbet så jag sov till fem. Så. God morgon.

Hej på er.
Den aktivaste av dom aktiva har vaknat. Månaden börjar glida mot sitt slut och jag har endast skrivit två ynka inlägg under hela april månad. Det senaste kan man knappast kalla för inlägg heller. Hmm, undrar vad detta beror på?
Jag kanske äntligen har ett liv?
Eller så har jag bara äcklast av detta bloggmani som verkar ha drabbat dom flesta. Ibland saknar jag den där goa dagboks-tiden. Ni vet, en bok, ett gulligt lås... I ett klädskåp långt inne för att ingen skulle hitta den. Och nyckeln hade man naturligtvis inte på samma ställe. Nej, den hade man gömt bland böckerna i bokhyllan, för att om någon (typ storebror) mot all förmodan skulle hittat den inte skulle komma åt informationen.

Mina brorsor hittade min dagbok en gång i tiden. Efter den händelsen stod det "Sakari <3 Sari" på varje sida. Det var nämligen inte alls skoj för Päivi 9år att bli utskrattad och retad. Stackars mobbade tönt.

Iallafall. Min april månad har inneburit massor med jobb. Och en resa hem och därifrån till Uppsala med syrrorna. Den har även inneburit massa (aldrig för mycket dock) Tom. Och en skum hyresvärd och en elak chef.
Karuseller och Janina och Brett också. Shoppande och lite Morgan. En förkyld rumskompis och väldigt lite norrbaggar. Och så jobb, jobb, jobb.

Allt som allt är jag nöjd med april 2008. Hittils.
Nu ska jag göra min sista natt-vakt för denna måand. Och gissa vem som är ledig på måndag? Jag, jag, jag! Jag ska önska fint väder och picknick med Tom.

Åh, vad jag mår bra!

Eller Norge. Eller vad som hellst.

Nu är det morgon och dags för mig att lägga mig. Har varit på jobb, hade nattvakt. Ska sova och börja jobba halvfyra igen. Mumma.

I natt tänkte jag så det knakade, där jag jobbade i min ensamhet. Jag kom än en gång fram till att jag är riktigt stolt över min familj. Över mamma, pappa och mina syskon. Dom är guld värda.
Och Tom såklart. Inte för att skryta, men jag tror att jag har världens bästa pojkvän också.
Mitt lycka skulle vara fullkomlig nu, om bara Minttu skulle bli frisk. Hellst ganska fort.

Det är inte rättvist att hon inte kan leva ett normalt liv nu. 18-åringar ska plötsligt inte bli så sjuka. Och om det trots allt skulle hända så ska ju första läkaren hitta felet med en gång. 18-åringar ska inte behöva tillbringa månader på sjukhus eller vara rullstolsbunda. Dom ska kunna bruka sina egna ben och händer, spela innebandy och vara som vanligt. Gå i skolan och komma och hälsa på sina storasystrar i Norge. Dom ska framförallt inte behöva ha ont.

Men det kommer, det är jag helt säker på. Det kanske bara tar tid. Alldeles för lång tid, tydligen.


Vi kommer hem i helgen,en snabbis. Vi ses då va ;)




Vietäva skitblogg. Går inte lägga upp en bild.