Nu har dom fatt sin lilla pojke, Jaden. Fick ett sms som det stod "Det blev en kille 20071018" What a suprise :P Visste ju det innan, haha. Men sen skickade dom namnet och langd och vikt och sa. Det var iallafall nat nytt. Allt hade gatt bra och han verkar vara jattesot, som dom flesta bebisar ju ar.

Och shoot sa dom har hasslannyt om bebisen. Igar ringde d (mamma till c) till mig att jag skulle leka polis till c. Skulle se till att hon vilar. Och att hon ligger med benen hogt upp. Och jag skulle vara supergullig om jag masserade hennes rygg lite. Inte for hart, lagomt. Sen ringde hon lite da och da och fragade hur det gick innan hon kom hit direkt fran sitt jobb. Skont for henne att hon slipper oroa sig for sin dotter langre :P

Sen idag var den stora dagen kommen och c skulle foda sitt barn. Nastan hela hennes familj vantade pa sjukhuset dom sista timmarna. Min telefon gick varm for dom berattade att nu har magen sankt sig, snart ska dom gora sa att vattnet kommer och sant dar. Och varje sak skulle dom forklara for Alena som ar tva ar. Hoppas hon fattade ens lika mycket som mig. Hon fattade iallafall att hon fatt en lillebror som hon ska hjalpa till att ta hand om :)

Kande mig nastan lite elak som inte akte till sjukhuset redan idag for att se bebben. Men han foddes vid fem tiden och jag tyckte att familjen skulle fa vara for sig sjalv. Och arligt talat sa har jag njutit utav min ensamma kvall. Sa skont med tystnad. Blivit en hel del barnvaktande nu pa sistonde., blir nog battre nu nar bebisen kommit. Alena och Kyler sover hos sin mormor och morfar idag och jag vet inte om Tom ska sova har. Om inte sa betyder det att jag ar ensam har i natt!! Vill inte ens tanka tanken. Sa jag latsas att jag vet att han kommer hem for natten. Det gjorde iallafal min pappa jamt nar mamma var pa BB :P

Pratade med min mamma idag. Mammor ar sa bra :) Pappor ocksa, fast dom inte kan tart-bottenrecept :P

Oikeesti. Det ar lite synd om mig och Tom. Bada vi har skyhoga telefonrakningar och varje gang vi pratar sa forsvinner mottagningen cirka 15 ganger och man maste ringa upp igen. Star klistrad mot fonstret for att ha nan mottagning overhuvudtaget.
Vissa sager "men snacka pa msn, billigt och bra" Visst, haller med. Han jobbar mycket och jag barnvaktar en hel del. Bada vi delar datorer med andra sa ingen av oss kan sitta vid datorn nar som hellst. Och sa ar det den dar forbannade tidsskillnaden. Snart ska Tom upp och jobba, sjalv ska man snart lagga sig. Men vet ni. Om 38 dagar kan jag se honom in real life. Voi sita paivaa!

Och innan det kommer en helg att vara superkul iallafall!! Det kommer typ 90 ungdomar hit for youth days har. Perfekt ju! Hinner traffa finnarna fran Upper Michigan ocksa!
Tror inte det ar fler helger som ar planerade an. Hmm. Nu pa sondag ska Kaija och Briar springa Marathonloppet och vi ska in till Detroit och titta. Forhoppningsvis slipper jag kora dit ensam.
Akte namligen dit med Alena och Kyler for ett par veckor sen. Skulle til ett shoppingcentrum. Tog med fel karta, forsokte komma ihag vagbeskvningarna men glomde av dom ganska fort. Har ju lite problem med att skilja pa hoger och vanster ocksa, det underlattar inte i trafiken ifall ni inte visste det. Fanns 6-filiga vagar och jag chansade vilt pa vart vi skulle. Att jag hade den sega och gigantiska trucken gjorde inte saken battre. Trafiken var helt galen, bilar tutadehela tiden. Sarskilt at mig, haha. Akte in till en mack for att kopa en karta men dom hade inga, finns pa banken sa dom. Hmm.. Alena fragade stup i kvarten om vi var framme snart. Jag sa "aivan aivan kohta" Bad tyst for mig sjalv och lovade Gud att aldrig aka bil i Detroit om han hjalpte mej nu. Bilen borjade stinka, Kyler hade namligen skittigt pa sig. In pa Mc Donald's och byta. Vi akte runt inne i Detroit i typ tva timmar, hittade aldrig shoppingcentret vi skulle till (ett som var speciellt kul for barn, massa lekparker inomhus osv), hamnade pa varsta slum-omraderna och man har ju hort att Detroit ar en kriminell stad sa jag akte hem igen (batteriet hade dott pa mobilen). Hade dock ganska stora problem med att hitta tillbaka till "min" motorvag.. Men till slut hittade jag dit och vi akte hem i hisnande fart.. 60 miles at ett hall helt i onodan. Sen en massa bilande dar och sen tillbaka. Trevligt med en liten biltur ju i en bensinslukarbil :P



Uppdate: Det verkar som om jag blir ensam over natten. Glunks. Gillas inte. Asch, det ar lugnt. Att jag inte vet om kallardorren ar last eller inte spelar inge roll. Varfor skulle nan komma in just inatt? aaaaah. De ar lugnt. Dor jag sa ar det meningen att jag ska do. Tror jag borstar tanderna uppe pa mitt rum anda. Gaaah. Plotsligt var det inte alls lika skont med tystnad.