presentation
Tänkte skriva ett riktigt första-inlägg nu. Och då måste man givetvis presentera sig. Jag skiter faktiskt fullständigt i att så gott som alla som läser det här, känner mig redan.
Kärt barn har många namn heter det ju. Jag måste vara ett vidrigt kärt barn. Fast i och för sig så har jag hittat på dom flesta namnen själv, eftersom jag aldrig haft lätt för att acceptera att jag har ett kort och finskt namn. Tycker liksom att det är mycket coolare med nåt lite flashigare. Inget ont om finskan, men särskilt flashigt språk är det ju inte. Det har faktiskt gått så långt att jag bytt till mitt andra namn som är Paulina, inte särskilt flashigt men lite bättre iallafall. Päivi liksom.
Jag har fler syskon än dom flesta och är glad för det. Oftast, så att säga. Tröttnar man på en kan man bli bundis med nästa. Väldigt praktiskt.
Nackdelen med att ha många syskon är att.. Ni vet om man börjar i en ny klass, på ett nytt jobb eller nåt liknande så ska man oftast presentera sig. Ofta finns det punkter på en tavla eller nåt där det står vad man ska ta upp. Typ namn, ålder, bor, intressen och så familj. Den sista punkten tar alltid längst tid för mig. Först ska alla säga "VA?!" "Hur många sa du?" Sen tar det ett tag innan dom innebär vad det betyder. Sen kommer alla traditonella frågor som "Hur mycket mjölk går det åt hemma hos er?" "Håller man reda på vad alla heter och när dom fyller år?" "Hur gör ni när ni ska äta?" "Och när ni ska sova?" "Hur många mammor och pappor?"
(Jag sa 17 syskon sammanlagt. Vi har en ko i kylskåpet, så jag vet inte riktigt hur många liter. Näe, man glömmer alltid av vad alla heter så vi har nummerlappar på ryggen. Födelsedagar är lätt som en plätt, eftersom nån ändå alltid fyller år så har man en present färdig jämt,sen är det upp till födelsedagsbarnet att tala om att dom fyller år. Och hur många år.
Mamma kokar en tunna med makaroner och steker köttbullarna i femton ugnar, sen när det är dags för mat ropar hon i microfonen "MAAAAAAAAAT" . Medans alla rusar dit välter hon tunnan och plåtarna på den 28 meter långa bordet. Mycket praktiskt, ingen disk för alla äter direkt från bordet och med händerna.
Alla sover i vardagsrummet, skavfötters. Tror vi har sammanlagt 26 föräldrar, så avr det sist jag räknade iallafall. )
Jaha, den sista punkten först var avklarad.
Bor gör jag också. I lilla söta Mockfjärd, men tänker flytta härifrån fortare än kvickt efter att jag tagit studenten. Jag tycker om Mockfjärd, väldigt mycket. Superbra ställe att växa upp på, men jag tror att alla borde åka iväg nånstans, ett tag iallafall. Jag för min del funderar på att flytta till.. Dom flesta ställen. Just nu tror jag mest på Spanien, men det hinner ändras många gånger innan jag ska till och flytta. (Kommer säkert att stanna i Mockfjärd, jobba som städerska på mockfjärdsskolan eller nåt liknande)
Tar studenten till våren, ett år i efterhand efterom jag gick på internatskola i Finland ett år efter nian. Som för min del vart ett sabbatsår. Med andra ord så är jag en 87:a.
Nu går jag sam/sam. Det betyder att man är vidrigt smart.
På min fritid sysslar jag med lite av varje. Dom saker som kanske är värda att nämna är F&S gympa och gym (Nix, det går inte bara 50-åriga småmulliga tanter med hängbröst där. ), framför datorn tillbringar jag också rätt mycket tid, även ute med kompisar, eller inne nånstans, eller i bilen körandes nånstan eller nån annanstans. Ibland tecknar jag eller gör smycken också. Har blivit en hel del musik-beroende och utan min mobil inom räckhåll är jag inte särskilt ofta.
Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer. Ha en bra dag, eller nåt.
Kärt barn har många namn heter det ju. Jag måste vara ett vidrigt kärt barn. Fast i och för sig så har jag hittat på dom flesta namnen själv, eftersom jag aldrig haft lätt för att acceptera att jag har ett kort och finskt namn. Tycker liksom att det är mycket coolare med nåt lite flashigare. Inget ont om finskan, men särskilt flashigt språk är det ju inte. Det har faktiskt gått så långt att jag bytt till mitt andra namn som är Paulina, inte särskilt flashigt men lite bättre iallafall. Päivi liksom.
Jag har fler syskon än dom flesta och är glad för det. Oftast, så att säga. Tröttnar man på en kan man bli bundis med nästa. Väldigt praktiskt.
Nackdelen med att ha många syskon är att.. Ni vet om man börjar i en ny klass, på ett nytt jobb eller nåt liknande så ska man oftast presentera sig. Ofta finns det punkter på en tavla eller nåt där det står vad man ska ta upp. Typ namn, ålder, bor, intressen och så familj. Den sista punkten tar alltid längst tid för mig. Först ska alla säga "VA?!" "Hur många sa du?" Sen tar det ett tag innan dom innebär vad det betyder. Sen kommer alla traditonella frågor som "Hur mycket mjölk går det åt hemma hos er?" "Håller man reda på vad alla heter och när dom fyller år?" "Hur gör ni när ni ska äta?" "Och när ni ska sova?" "Hur många mammor och pappor?"
(Jag sa 17 syskon sammanlagt. Vi har en ko i kylskåpet, så jag vet inte riktigt hur många liter. Näe, man glömmer alltid av vad alla heter så vi har nummerlappar på ryggen. Födelsedagar är lätt som en plätt, eftersom nån ändå alltid fyller år så har man en present färdig jämt,sen är det upp till födelsedagsbarnet att tala om att dom fyller år. Och hur många år.
Mamma kokar en tunna med makaroner och steker köttbullarna i femton ugnar, sen när det är dags för mat ropar hon i microfonen "MAAAAAAAAAT" . Medans alla rusar dit välter hon tunnan och plåtarna på den 28 meter långa bordet. Mycket praktiskt, ingen disk för alla äter direkt från bordet och med händerna.
Alla sover i vardagsrummet, skavfötters. Tror vi har sammanlagt 26 föräldrar, så avr det sist jag räknade iallafall. )
Jaha, den sista punkten först var avklarad.
Bor gör jag också. I lilla söta Mockfjärd, men tänker flytta härifrån fortare än kvickt efter att jag tagit studenten. Jag tycker om Mockfjärd, väldigt mycket. Superbra ställe att växa upp på, men jag tror att alla borde åka iväg nånstans, ett tag iallafall. Jag för min del funderar på att flytta till.. Dom flesta ställen. Just nu tror jag mest på Spanien, men det hinner ändras många gånger innan jag ska till och flytta. (Kommer säkert att stanna i Mockfjärd, jobba som städerska på mockfjärdsskolan eller nåt liknande)
Tar studenten till våren, ett år i efterhand efterom jag gick på internatskola i Finland ett år efter nian. Som för min del vart ett sabbatsår. Med andra ord så är jag en 87:a.
Nu går jag sam/sam. Det betyder att man är vidrigt smart.
På min fritid sysslar jag med lite av varje. Dom saker som kanske är värda att nämna är F&S gympa och gym (Nix, det går inte bara 50-åriga småmulliga tanter med hängbröst där. ), framför datorn tillbringar jag också rätt mycket tid, även ute med kompisar, eller inne nånstans, eller i bilen körandes nånstan eller nån annanstans. Ibland tecknar jag eller gör smycken också. Har blivit en hel del musik-beroende och utan min mobil inom räckhåll är jag inte särskilt ofta.
Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer. Ha en bra dag, eller nåt.
Kommentarer
Postat av: Anonym
intressant inlägg måste jag säga. ja erik h
Postat av: Ami
superkul att du börjat blogga!! du skriver som du bloggat i massor me år.. fortsätt me de syrran min!!
Postat av: jonna
känner igen mig lite här å var:)
Postat av: pivvenipaulina
Erik H: Bra att du tyckte att det var intressant :P
Ami: Tack, jag har faktiskt smygtränat på Lunar i ett par år ;) Nu väntar jag bara på att du ska börja också :)
Jonna: Haha, kan tänka mej det :)
Postat av: P-3
Jag skrattade högt när ja läste din beskrivning av eran familj! :D Ja borde ochså börja överdriva sådär, när ja beskriver våran. Eller överdriva, det gjorde du iofs inte... :P Hörs!
Postat av: pivvenipaulina
P-3: Brabra, ett gott skratt förlänger livet. Just de, jag överdrev inte, såklart :P
Postat av: janina
there we go!!fortsätt med bloggandet..du tar VM guld om du forsätter så här;)
Postat av: pivvenipaulina
janina: Haha, tackar! :)
Trackback
