Idag är tydligen inte min dag. Ni vet, jag hade tänkt börja världens pluggisliv, redan första dagen på den sista terminen.

Dvs: Vara i skolan minst en timme innan vi börjar, alltid ha pennfodral (innehållande 15 blyertspennor +12 kulspetspennor +två linjaler + 5 suddgummin) till hands, likaså kartbok, ordlistor , nationalencykolopedin i alla årgångar och självklart sitta längst fram i klassrummen men bänken inkörd mot katerden, spela in allt lärarn säger samt räcka upp handen när jag får lust att rätta till lärarn.

Jaja, det lyckades inte så bra. Jag försov mig. Så istället för att ta 7.10 bussen åkte jag 9.30. Och det visade sig inte vara vilken buss som hellst.
Den var säkert från finska vinterkrigets tid eller nåt sånt. Gammal iallafall. Jag såg redan när den kom att den skakade lite. När jag kom in märkte jag hur kvavt det var där inne. Riktigt hett och det luktade gammal sommarstugegarderob. Dom flesta som satt i bussen var medelpålders eller gamla. Och grå. Jag var rätt säker på att det var "dödens buss" från min egen berättelse (som jag skrivit på lågstadiet). Tror ni det fanns några bälten? Eh, näe.. Dom var inte uppfunna på den tiden som bussen tillverkades. Vi skakade iväg.. Och allt gick över min förväntan, ända til Djurås då en ung tjej med barnvagn skulle kliva på bakvägen. Busschauffören _{som förresten såg ut som den lite småtjocka bonden från "Bonde söker fru", han som gifte sig nyligen,} var snäll och hjälpte henne att lyfta upp barnvagen. Men tyvärr så kunde han inte stänga dörren, hur han än försökte. Till slut frågade han om nån utav oss resenärer kunde dra i dörren samtidigt som han tröck på stänga-bakdörr-knappen. Ingen reagerade, allra minst jag. Till slut började en liten, tanig, gammal, tant med rullator att gå mot dörren så jag bestämde mig för att göra dagens goda gärning.
Jag drog i dörren och "vips" så stängdes dörren.
Så hörde jag bakom mig en äckligt ful, skånsk röst, säga "Stå kvar och håll i dörren så den inte öppnas och vi slipper frysa".
Den fula rösten tillhörde en fet gubbe i ca 45-årsåldern men en stor chipspåse i näven. Varför är man så mesig så man bara ler lite snällt tillbaka när man egentligen har lust att säga "Hörredu, din fula gubb*, om tog bort din fula hand ur den feta chipspåsen och rörde lite på dina fula fötter och gjorde något själv så kanske du skulle slippa frysa" ?

Jag är som många redan har fått erfara, inte så glad när jag blir väckt när jag sover som bäst. Eller, väckt på fel sätt iallafall.


Jajaa, väl i skolan hade jag en totalt onödig svenska-lektion. Och mat som inte såg alls lockande ut. Gick till syrrans lägenhet för att plugga lite med mitt projektarbete. Det var snorkallt ute och dessutom så spöregnade det. Inge plugg vart de heller, tittade på foton och sov en stund medans jag väntade på att regnet skulle avta lite. Men näe, de gjorde den inte. Så traskade till stationen i spöregn med fetingskavsår och tyckte rejält synd om mig själv.

(Dessutom är min dator helknas. Nån som kan mycket om datorer får mer än gärna komma hit en sväng. Eller du behöver nog inte kunna så mycket. Men mer än att bara starta om datorn, vilket är det enda jag vet man kan göra när datorn krånglar)

Så nej, ingen bra start på vårterminen för mig. Fast egentligen är ju inte riktigt allt bara skit, ska jag väl erkänna.
Och titta på bilden nedan, inte ens jag klarar av att tjura när jag tittar på den.